Category: Saras resa 2014

”Mzungo, mzungo” hörs runt omkring av barnen när jag lämnar huset. Jag vinkar glatt och ropar ”Mambo, habari?!”. Barnen blir blyga och svaret är ett tyst litet ”poa, nuzuri”. Jag har varit i Moshi i snart 109 dagar och barnen har hälsat på mig oräkneligt många gånger, men det är fortfarande roligt att komma och hälsa på mig eller bara få en snabb titt innan jag med raska kliv går ner mot stan.

Idag har jag avslutar mitt arbete med projektet och lämnar det över till Thomas och Elihaika för att ta två veckor att vara turist på riktigt. Tiden här har varit jätte roligt, sjukt frustrerande, otroligt lärorikt och super spännande. Att bara komma fram till ett koncept som förhoppningsvis fungerar har tagit tid och jag har lärt mig mycket av det. Engelskastugorna har nu fortmats till något som är tänkt att fungera mer eller mindre som ett självspelande piano. I juli kommer tre lärare med goda engelska kunskaper att påbörja extra lektioner varje dag efter skolan för elever som går standard 6. Det blir vårt pilotprojekt och under den här terminen kommer förhoppningsvis resultaten att visa om det fungerar eller inte.

Målet med undervisning är alltså vad det alltid har varit; att hjälpa elever i Tanzaniska skolor att kunna få en fullständig utbildning, men hur vi bemöter problemet har ändrats från hur tanken var i början av projektet. Ni som varit inne och kollar på Tanzaniaprojektets nya webbsida har antagligen sett att beskrivningen av Engelskastugorna har förändrats.

Engelska undervisningen som Tanzaniaprojektet kommer hålla är alltså på primary school nivå, mycket tidigare än vad som först var tänkt. Det kommer förhoppningsvis också kunna kompletteras med att vi går till kärnan i problemet och förbättrar engelskan och pedagogiken hos skolans lärare. När de sen själva har kunskapen och resurserna för att kunna förbättra sina egna elevers resultat så kan Tanzaniaprojektet förflytta sina anställda lärare till en annan skola som är i behov av extra stöd och så kan projektet fortskrida. På så sätt når Tanzaniaprojektet som liten organisation ut till flera skolor och samtidigt lyckas att göra en samhällsinsats där kompetensen stannar i skolan och Kilimajaroområdet, utan att överskida ekonomiska resurser och vara beroende av volontärer från Sverige.

Det kommer vara tråkigt att inte kunna närvara när projektet är menat att kicka igång. Jag missar precis också introduktionsdagarna för lärarna på skolan. Under de dagarna kommer lärarna och representanter från Regional Education Office och Municipal Office att träffas och prata om vilka problem regionen har och vad skolor kan göra själva för att förbättra elevernas förutsättningar för att lyckas. De kommer även kunna ge förslag på vad de tycker att lärarkurser bör innehålla och vad de själva tycker att de behöver förbättra.

Det känns underligt att min resa snart är över. Det har varit otroligt att få vara här och träffa alla människor längs vägen och jag känner att jag fått flera vänner runt om i världen som jag kommer fortsätta ha kontakt med. Det här har varit en fantastisk upplevelse och jag är stolt och nöjd över det jag lyckats göra under min tid här och när jag har tvivlat så har det funnits ett fantastiskt stöd av Tanzaniaprojektet Linus, Maria och Jessika! Tack för att ni gav mig möjligheten att få komma och göra det här och tack alla som engagerat sig och trott på projektet!

Jag väntar nu ivrigt på att få höra från koordinatorn på universitetet SMMUCo om det finns nyutexaminerade lärare som skulle vara intresserade av tjänsten. Vi har möte nu på tisdag!

Jag har flera saker som ska förberedas, till exempel flera möten med lärargrupperna, dels de som tillhör skolan vi ska vara på och dels de som förhoppningsvis snart kommer arbeta med engelskastugorna. Utöver det så har det inte hänt så mycket nytt.  Som med allt annat så kommer man så småningom i en vardag. Därför vill jag passa på att berätta om en annan organisation som jag besökte nu i veckan.

Tre kvinnor startade för två år sedan en liten verksamhet, Good Hope, för barn som går i secondary education, 13-18 år. De barnen som de riktar sig till har antingen ingen möjlighet att betala skolavgiften eller så har de inte fått godkänt för att kunna fortsätta gå i skolan. De här tre kvinnorna hjälper de här barnen att hitta sponsorer som kan betala deras skolgång, antingen om det är på en secondary skola eller så kan det vara yrkesförberedande. Medans barnen väntar på att möjligtvis få en sponsor så får de gratis undervisning av kvinnorna själva och volontärer som kommer från en annan organisation. Den här verksamheten är alltså sista anhalten innan barnen antingen hamnar på gatan eller börjar jobba. De försöker även att stödja barn med handikapp, genom till exempel att göra hembesök med undervisning för de barn som inte kan ta sig till deras lokaler.

De har även en stödgrupp för yngre barn som lever med HIV/AIDS där de kan få medicin och stöd. Barnen lär sig även här att prata om sin sjukdom som annars är väldigt tabubelagd och de får även gemenskapen i att de inte är ensamma. Organisationen har så otroligt mycket potential, men saknar resurser för att driva sin verksamhet optimalt.

Att besöka deras verksamhet var som en frisk fläkt av positiv energi. Kvinnorna som jobbar där gör det utan någon som helst egen vinning och enbart för att förbättra barnens liv. Det finns annars tyvärr en viss kultur här bland många organisationer som kan blir lite för mycket ”Hakuna matata – inga bekymmer”.  Att man inte riktigt behöver ta ansvar. Därför är det så otroligt kul att dels få jobba för en organisation, men också träffa och se andra verksamheter, som arbetar utan eget intresse.

Idag är det också den internationella dagen för gatubarn. Flera barnhem kommer idag att delta i en parad genom Moshi för att höja medvetenheten om gatubarn. Jag vill därför även passa på att dela med mig av ett väldigt bra blogginlägg med fokus för den här dagen. I blogginlägget finns också en prisvinnande novell om livet som gatubarn av Gills Sainsbury.

http://gillswriting.wordpress.com/2014/04/11/international-day-for-street-children/

Igår kväll strax efter klockan nio fick jag och fyra andra volontärer i området följa med Mr Mapunda ut på stan för att se hur gatubarnen lever. Mapunda är ägaren av ett av barnhemmen för gatubarn i Moshi och känner många av barnen som rör sig ute på stadens gator under nätterna.

I Tanzania beräknades för ett par år sedan att det fanns cirka 4 miljoner föräldralösa barn. Men det är inte bara föräldralösa barn som är gatubarn. Vissa har föräldrar, men livet på gatan är bättre för dem än att vara i hemmiljön. Och vist finns det barnhem som skulle kunna ta in de här barnen, ge dem en utbildning, mat varje kväll och en säng at sova i. Men det är svårt att rätta sig efter regler och en skolmiljö när man sniffar lim så ofta man får tag på det eller tar andra möjliga droger. Det gick att känna alkohollukten på andedräkten av små pojkar som såg ut att vara inte mer än 9-10 år.

När vi kommer fram till en gränd så möts vi av cirka 20 små grabbar som sitter eller springer omkring och jagar varandra. Mapunda pratar med dem och ber dom sätta sig på en raklinje. De gör som han säger omedelbart och sätter sig på en kant så att vi kan sitta mitt emot. Vi har köpt middag åt dem och medans vi väntar på att det ska bli klart så kommer ytterligare ett gäng killar och skaran är nu på cirka 35 pojkar i åldrarna mellan ca 8-18 år.

Jag sitter och pratar med fem grabbar som ser ut att vara kanske 9 år och frågar hur gamla de är och de är egentligen 13 och 14 år. Flera år av konstant undernäring har gjort att de inte växer som de ska. Men de skrattar och skämtar med varandra och när maten kommer ber de mig att också ta från deras mat. Jag tackar nej och säger att det här är till er. Mat till 35 personer kostar mindre än 100 kronor och det är troligtvis deras första mål mat idag.

Efter maten så är stämningen bland barnen lättsam och lekfull. Mitt hår är väldigt fascinerande och jag släpper ut det så de kan få känna på det vilket nästan alla turas om att göra.

Sen ser jag för första gången under kvällen en ung tjej som sitter med ett spädbarn i knät. Hon är 15 år och det är hennes son på ca 6 månader. Barnet har inte det där babyhullet som man brukar se, utan ser undernärd och sjuk ut. Han hostar till och hon konstaterar att han behöver medicin. Första tjejen som jag ser på hela kvällen och vart man än rör sig i kretsarna av gatubarn, om det så är på gatan eller i barnhem så syns flickorna inte till.

Svaret varför går väl kanske ganska enkelt att lista ut om inte annat så är den 15 åriga flickan framför mig ett levande bevis på hur tjejerna lever med helt andra förutsättningar. De små grabbarna runt omkring mig har det inte lätt, de lever för dagen, är ofta beroende av någon drog och har ingen ljus framtid framför sig. Men de säljs inte i lika stor utsträckning av sina egna föräldrar till främlingar för mat. De blir inte i lika stor utsträckning inlåsta i husen hos andra familjer tills de kommer i ”rätt ålder” och kan användas till vad huset herre anser passar. I mindra utsträckning så är de inlåsta både dagtid och nattetid för två väldigt olika arbeten.

Det lilla barnet tittar på mig och ger ifrån sig ett skrik av förtjusning när jag tar honom i handen och gör en grimas. Jag ser på mamman som kollar med sån kärlek på sitt barn och samtidigt vet jag av statistiken att han troligtvis är en av de barn som inte lever till sin femårsdag.  

Nog har arbetet redan varit igång, men så sent som förra veckan så gjordes några förändringar för upplägget. Nu verkar det som att allt är klart och jag har nästa vecka ett packat schema för ställen att besöka och saker att förbereda och skriva.

Planen ligger framme som så att vi kommer göra tre stycken ”pilotgrupper” för att se vilka resultat de olika inriktningarna ger. Vilken effekt de har på resultaten för eleverna och om inte hur vi kan ändra strategi. Det finns ingen idé att dra igång en väldigt stor verksamhet utan att veta att konceptet fungerar i praktiken. Så vi börjar med tre olika inriktningar för att sen kunna bygga upp och utveckla det hela.

I Tanzania brister skolsystemet på så många ställen att det är svårt att veta exakt vart en ska börja förklara svårigheterna som de här barnen möter för att kunna klara av sina studier.

En del av hindret är det som vi nu fokuserar på. Att när barnen kommer upp i secondary education (13-15 år) så byts utbildningsspråket från Swahili till Engelska. Engelska har oftast enbart varit ett ämne för barnen och de ska efter bytet förstå väldigt avancerad engelska för att kunna hänga med i övriga ämnen så som kemi och matematik. Under en observation av en lektion så blir det klart för de flesta att barnen antagligen ligger flera år efter i engelska för att helt och fullt kunna förstå vad deras lärare säger.

Vissa skolor utbildar dock barnen redan i primary school (6-13 år) alla ämnen i engelska, vilket ger dessa barn, oftast, ett enormt försprång. Men dessa skolor är få och även de i många fall bristfälliga. Det i sin tur beror på lärarna och vilka krav på utbildning de har för att kunna få undervisa. Låt säga att en lärare vill undervisa primarcy school klasser, den utbildningen den behöver för detta är enbart att själv ha gått ut primary school och sen kanske fått en tre månaders snabb utbildning för att få intyg i undervisning. Det innebär alltså att en lärare som ska förbereda barnen på engelska studier av mycket avancerad nivå inte ens själv har kunskaperna till att utbilda dem i detta.

Då kommer vi till tredje inriktningen vilket är att utbilda lärarna i engelska och pedagogik. I Tanzania har de oftast tre terminer, med en månads hålrum efter varje termin. Under den månad skulle det kunna finnas utrymme för att ha två till tre veckor långa kurser för lärarna där de kan utveckla sina kunskaper i engelska språket och pedagogik. För att i slutändan kunna vara det stöd som eleverna behöver för att klara av sin skolgång.

Efter en termin kommer vi kunna göra utvärderingar för att se om konceptet fungerar och om det ger det resultat vi hoppats!

Det har snart gått två veckor, men man har redan fått vara med om och sett så mycket! Det är alltså andra helgen i Moshi, men första som jag kan göra lite som jag vill. Började med att ta min första sovmorgon på länge! Följt av en lång frukost tillsammans med Maria som nu bor i samma hus som mig under de kommande dagarna. Medan vi mumsade i oss mango och avokadosmörgåsar beskrev jag mycket av de tankarna jag fått av att vara på plats och vi diskuterade upplägget av stugorna. Under lunchen tillsammans med Thomas på stan fortsatte diskussionerna, vilket även ledde till ett snabbt Skype möte med Linus och Jessica och tillslut var alla med på tåget för hur de här engelskastugorna ska se ut.

En skön dag, men väldigt produktiv för nu finns det tydligare mål att sikta mot och de är även energigivande att veta mer exakt vad vi strävar efter.

Nu ska jag sätta mig med en kall läsk och klura på eventuella styrmedel och ”kontraktupplägg” för skolorna som bli involverade i projektet, samt uppföljningssystem etc.

Mina första skolmöten kommer jag att göra nästa vecka och tar och lägger in lite bilder från skolorna och beskriver processen allt efterhand!

Under den här veckan har jag också varit på besök på ett barnhem för gatubarn tillsammans med tre andra volontärer. Vi fick en rundgång och se på huset och hur barnen lever. Vi fick även en inbjudan att följa med ägaren och grundaren av barnhemmet ut en natt för att se hur de verkligen ser ut. Gatubarnen i Moshi (tanzania) kallas för “the invisible children” på grund av att under dagarna lämnar många av dem staden för att leta skrot och saker att sälja i utkanterna för att sen ta sig in till staden och sova i gränderna tillsammans.

Jag gör kanske ett sidospår i ett av inläggen för att beskriva detta om vi får följa med honom ut nästa vecka.

Den 14 februari (alla hjärtansdag) så fick jag åka till Khishimundu secondary school och vara med på ”teachers’ day” . Anna, en lärare från Danderyds gymnasium som hade bjudit in oss att delta beskrev det i sitt meddelande som en konferens eller seminarium där flera lärare från primary school samlades och pratar om svårigheter och utveckling i skolfrågor i Moshi. Ett ypperligt tillfälle att kunna prata med flera av lärarna och få information om vad de tycker och hur de ser på svårigheterna i engelskaundervisningen.

När vi kom dit så var det flera som talade och Elilika hjälpte mig att förstå konceptet av vad som sades. Men mitt i allt så ändrades hela scenen till att bli som en fest. Först fick vi alla gå och ta soppa. Soppan bestod av getinälvor! Sen kom själva huvudrätten inrullandes, eller vad Elilika beskrev som ”kronan på verket”. Två helgrillade getter! Alla var super glada och dansade och det blev en riktig fest med massor av mat. Vi var dock tvungna att åka lite tidigare och hann inte få till ett möte med rektorn, som på grund av festligheterna var väldigt upptagen. Men vi ska ses senare idag och prata om engelskastugornas utveckling och möjligheter och svårigheter för projektet.

I helgen så passade jag även på att turista med safari. Först åkte vi till Tarangire och sen till Ngorongoro . Absolut fantastiskt och jag såg nästan alla djur förutom leopard. Men elefanterna är nog det som var absolut häftigast.

Jag har även lyckats få in ett möte med Anna som beskrev svårigheterna i engelska undervisningen på den skola hon varit oss under tiden här med Danderyds gymnasium.  Läraren som undervisade i engelska var bra sa hon och de andra lärarna också. Problemet ligger i att eleverna har så dåliga engelska kunskaper när de börjar secondary school och kan inte förstå vad de andra lärarna säger i sin undervisning på grund av att det blir för avancerad nivå av engelska. Det finns även en problematik i undervisningsmetoden. Eleverna har väldigt liten egen taltid. Att forma egna meningar och föra en konversation är en del av att kunna och förstå språket. Det finns även ett problem i att man inte uppmuntrar eleverna till att prata engelska då de alltid tillrättavisas med negativ kritik.

Det jag fick höra av henne kommer säkert att synas även när jag åker runt till olika skolor, men trotts det så är det otroligt värdefullt när vi nu i veckan ska sätta oss ner och diskutera vad syftet och målet med engelskastugprna och vad vi vill att eleverna ska kunna när de avslutar kursen. Det kommer i sin tur kunna användas när vi rekryterar lärare. Tydliga riktlinjer för undervisningens bas och grunder.

Engelskastugorna fick även fantastiskt material att arbeta med av Anna från  Danderyds gymnasium som lekar, diskussions frågor och så otroligt mycket mer. Tusen tack för ert intresse i Tanzaniaprojektets verksamhet!

Det är nu min tredje dag i Moshi!

Jag har hittills installerat mig i ett hus som jag hyr av en väldigt trevlig kvinna som jobbar som rådgivare inom nutrition (kan ni tänka er). Huset är väldigt fint och har en bra standard, med rinnandevatten, flera rum, gasspis och nattvakt med staket runt hela området.

Jag hade hört innan jag åkte att det skulle finnas gott om ”inneödlor” (något jag verkligen omfamnade), men hittills har jag inte skymtat en enda en medan jag jagat omkring småkryp. Grannarna fick sig nog ett gott skratt åt mina skrik!

Jag har nu träffat samtliga som medverkar i Tanzaniaprojektet och känner mig otroligt väl omhändertagen. Jag har även kollat på lokalerna som vi troligtvis ska hyra för undervisningen på Agape Learning Center och en möjlig kandidat till engelskalärare. Men jag har bara varit här några dagar och det finns fortfarande mycket att ta reda på kring hur upplägget ska se ut och hur verksamheten kommer att fungera. Jag ser framemot att under de kommande veckorna ordna möten med skolor och lärare och kanske möte fler eventuella kandidater för undervisningen.

Jag får massor av idéer för hur engelskastugorna kan utvecklas och växa med tiden och det kommer säkert finnas massor av goda idéer bland de skolor och lärare som vet hur det faktiska behovet ser ut.

Det är strålande väder här och slutet av torrperioden, så regnet kommer om några veckor. Hittills har det varit bra dagar med många förändringar och en rejälomställning det ska man inte neka till. Men om några veckor tror jag att jag kommer ha kommit in i rytmen och kulturen mer och lärt känna Moshi ännu bättre.

Uppdateringar kommer snart!